Eller hur jävla svårt kan det vara!
Jag tycker att polis, socialen, tullen och andra kämpar mot gängens narkotikaförsäljning gör ett storartat arbete och gör så gott dekan. De börjar naturligtvis i fel ända, när problemen redan har etablerat sig.
Mitt förslag är följande:
Från 13 års ålder till 19 år, så ska ungdomarna lämna urinprov var 6 månad för att se om det finns spår av narkotika. Alla som ertappas ska omgående hamna under utredning, följas upp (punkt markeras) och om det behövs behandling. Efter 6 år borde vi en hyfsat narkotikafri generation av ungdomar som inte knarkar.
Sedan kommer vi till vuxna, de från 20 år och uppåt.
Att komma åt partyknarkarna eller andra vuxna som har ett beroende.
Att knarka är ingen rättighet, men ska man missbruka narkotika kan man inte jobba på den svenska arbetsmarknaden (gäller alla yrken).
Ingen rätt till alla sociala förmåner om man inte tackar ja till rehab.
Alla svenska vuxna ska vart testa tredje års för spår av narkotika dessa tester är obligatoriska. Om man upptäcker spår ska vederbörande informeras.
Och åtgärdsprogram/rehab sätta in. Vederbörande får sedan ta test var tredje månad, för att säkerställa att programmet fungerar. Vid upprepande återfall, ska arbetsplatsen informeras. Sedan är det upp arbetsgivaren och fack att bestämma om åtgärd.
Beror på yrke, det är ju en fara att ha narkotikapåverkade som arbetar på vilket företag som helst.
Detta är en modell som kommer på sikt att ta död på en större del av marknaden, den kommer inte försvinna men kommer krympa avsevärt.
Många kommer att tycka att det inkräktar på den personliga integriteten, men de som klagar knarkar själva eller politiker som vill ta billiga politiska poänger. Gärna journalister (inte alla) som rör sig i de kretsar där det är etablerat och lite ballt att party knarka.
Det är ingen rättighet att knarka och göda de kriminella gängen.